Interviews with Victoria

[Josefine]

www.aftonbladet.se

summer 1998

”Tänk vad skönt att allting är utstakat för mig, på sätt och vis”

Känner du att du har kommit till insikt om din sjukdom?
– Ja, det gör jag. Och det gäller att ha starka viljor runt omkring sig för att inse själv.
Om du skulle försöka ge andra tjejer och killar i din situation ett råd. Hur skulle det låta?
– De som hamnar i den här typen av sjukdomstillstånd, om det rör sig om bulimi eller anorexi eller både och, har ofta helt olika anledningar till det. Det har inte alltid att göra med att man vill se ut på ett speciellt sätt, ofta är det i stället saker som rör sig inuti en. Därför är det viktigt att inte dra alla över en kam. Det är lätt hänt om man inte har tillräcklig kunskap.
Du menar att detta kan drabba alla, vare sig man är bodybuildare, sjukvårdsbiträde eller prinsessa?
– Precis. Hos vissa sitter det olika idéer i huvudet, i andra sitter det litet krux i själen.
Bortsett från lugnet och studierna, vad har tiden i USA betytt för dig?
– Det som har varit viktigt för mig är att få prova på att leva i ett annat samhälle. Just det amerikanska samhället är otroligt spännande om man ser till all blandad kultur, bredden i samhället.
När Anita Ekberg kom hem efter ett halvår i Amerika kunde hon knappt tala svenska längre. Men det kan tydligen du.
– Jag har väl blivit kvar i det svenska språket bättre än hon. Min kompis Caroline och jag har pratat svenska med varann hela tiden.
Så du drömmer inte på engelska då?
– Jo, det händer faktiskt att jag blandar i drömmen ibland.
Hemlighetsmakeriet har varit kompakt kring studierna i USA. Vilka ämnen har du läst egentligen?
– Jag har gått en kurs i franska, en geologikurs och en kurs i engelska. Och så har jag blivit väldigt konstintresserad efter en konstkurs jag deltagit i.
Vad kul!
– Ja, det har varit jätteroligt eftersom jag aldrig gjort det tidigare. Kursen innehöll alltifrån måleri till grafik och teckning. Direkt efter skolavslutningen fick jag dessutom möjlighet att under en och en halv vecka följa arbetet på Museum of modern art i New York. Det var fantastiskt intressant att se hur mycket arbete som ligger bakom en utställning.
Har du något eget konstverk att visa upp för mig?
– Det kan jag lova dig att jag INTE har.
Du kanske rentav blir en målande drottning, som Danmarks Margrethe, med cigarren i mungipan?
– Nej, det blir nog mest på hemmaplan, för mitt eget lilla behov. Någon talang har jag inte, men man kan väl få hålla på ändå?
Absolut. Vilka ämnen ska du studera nästa termin?
– Det är inte klart ännu eftersom Yales kurskatalog är försenad. Men jag hoppas på något med konstanknytning. Gärna också en politisk kurs av något slag. Amerikansk politik, internationell politik eller politisk historia.
Något mer?
– Ja, jag vill läsa biologi också. Och så hålla franskan vid liv, förstås.
Siktar du på någon akademisk examen?
– Om det blir någon i USA är osäkert eftersom jag inte vet hur länge jag ska stanna där. Men jag vill verkligen avsluta någonting. Jag vill ha något att...
Något att skryta med?
– Nej, men när ni journalister kommer och frågar om jag har gjort någonting vettigt här i livet så vill jag kunna svara: ”Ja, det här har jag faktiskt gjort! Slutfört, liksom.”
När det gäller valet av studier, är det du själv som bestämmer eller rådgör du med mamma och pappa först?
– Det är ALLTID ett rådgörande med mamma och pappa. Men som pappa brukar säga, och det håller han stenhårt på, det gäller att först och främst utveckla ett eget intresse.
Såg du VM-finalen mellan Frankrike och Brasilien, förresten?
– Ja, lite grann.
Vem hejade på vem där hemma?
– Det var ett väldigt kluvet läge i familjen. Vissa har brasilianska känslor i sig, andra av oss har franska känslor i oss. Det var eldigt, kan man säga. Hej och hå!
Jag har pratat med oroliga ölänningar som är så ledsna över att Victoriadagen i år blir den sista.
– Jag vet inte om det är jag eller arrangörerna som annonserat att detta skulle vara det sista året. Jag tycker det är en trevlig tillställning.
Så du kan tänka dig att fortsätta med Victoriadagen?
– Jag kommer alltid att fira min födelsedag på Öland. Och om ölänningarna vill vara en del av den så är det upp till dem. Jag älskar Öland och jag älskar Solliden.
Har du varit utanför slottsgrindarna sedan du kom hit i år?
– Nej, det har jag inte. Jo, förresten – i går! Pappa och jag var på en liten kulturrunda. Vi var på några otroligt fina gallerier.
Hur har du hållit kontakten med kompisarna och familjen här hemma i Sverige?
– Vi har skickat brev till varandra.
Stenåldern! Varför har du ingen e-post?
– Vi skickade inte stentavlor till varann! Det här med datorer är nog ett intresse man skapar i takt med att man använder det. Och jag är ännu ingen flitig datoranvändare.
Har du längtat hem någon gång?
– Det är klart att jag har, även om uttrycket ”längta hem” är väldigt brett. Jag har inte längtat hem som i panik, men visst har jag ”tänkt hemåt” ibland.
När man läser veckopressen får man lätt ett intryck av att du håller dig med ett helt harem av grabbar där borta i Amerika.
– Är det en ny nu igen?
Ja, nån amerikan.
– Jaså han! Det är en kompis till mig, men mer än så ska jag kanske inte säga. Gör jag det kommer det att skapas ännu fler saker i tidningarna i morgon.
Känns det inte inlåst att inte kunna promenera över skolgården med en kompis utan att du veckan efter har fått en ny pojkvän i skvallerpressen?
– Ja, men jag har tvingats att inse att det kommer att fortsätta på det sättet. Men jag tycker mest synd om mina kompisar som drabbas.
Hur gör du då om du vill träffa en manlig kompis?
– Jag får göra avvägningar som: Hur stor är risken? Är min kompis beredd att ta den risken? Är det värt en 100 meter lång promenad?
Man kan tänka sig att människor dras till dig för att sola sig i glansen av kronprinsessan, snarare än att de verkligen tycker om dig. Har du tvingats säga upp bekantskapen med någon sådan ”kompis” någon gång?
– Det finns sådana, men de blir oftast så ivriga att de gör bort sig själva. Jag skäms å deras vägnar. Det är en otroligt smärtsam känsla när man börjar misstänka att det inte står rätt till. Jag vill inte vara misstänksam, jag vägrar vara det!
Men lite misstänksam måste du väl vara?
– Jag vill ju inte försätta mig i onödiga situationer. Och jag måste hela tiden komma ihåg att det inte bara är mig personligen det handlar om, det är hela min omgivning som drabbas.
Du lever ett liv med dina livvakter ständigt närvarande. Har du vant dig vid det ännu?
– Det är klart att de är ju inte osynliga precis, men jag har haft en otrolig tur som fått ett riktigt guldgäng. De blir ju en del av mitt liv.
Någon sorts kompisar?
– Man kommer onekligen varann nära, men det ser jag bara som positivt eftersom vi faktiskt arbetar tillsammans.
”Stackars Victoria”, hör man ofta från vanligt folk. Ett slags medlidande eftersom du är dömd till ett utstakat liv du kanske egentligen inte skulle vilja leva.
– Men tänk vad skönt att allting är utstakat för mig, på sätt och vis. Tänk så många förmåner jag får. Tänk så många intressanta människor jag kommer att få träffa, så mycket spännande jag kommer att få uppleva och så mycket vackert jag får se.
Religionsfrihet gäller ju för alla svenskar utom för dig och kungen. Hur känns det?
– Jag har en tro. Jag är konfirmerad här på Öland, det är något som betyder mycket för mig.
Ber du till Gud?
– Ja, det gör jag. Jag ber ”Gud som haver barnen kär...” varje kväll. Och jag tackar Gud för maten. Jag anser att det är viktigt att var och en har någonstans att söka tröst.
Har Gud hjälpt dig det här senaste året?
– Det är mycket som man tyr sig till när det är svårt.
Han har funnits med, menar du?
– Ja, och för mig har det varit viktigt.
Lycka till, Victoria. Och grattis på födelsedagen, förresten!
– Tack ska du ha.

 

[Yennie]

September 2000

Kronprinsessan berättar om sitt nya liv

RUSKSELE. Under rundresan i Västerbotten, i Rusksele, börjar kronprinsessan Victoria plötsligt berätta om sitt nya liv i Sverige.
Uppståndelsen kring förhållandet med pojkvännen Daniel Collert skrattar hon åt och säger:
– Nej, vi ska inte flytta ihop i någon våning – jag ska bo på Drottningholm. Själv.
Fast hon får en sambo. Labradoren Jambo.
Efter två dagar i hårt tempo genom fjällvärlden och längs Vindelälven blir det samling på servicehuset i Rusksele. Kaffe och frasvåfflor. Informell stämning. Victoria i svart knäppkofta, svarta långbyxor och mörkgröna stabila vandrarskor.
Läge att fråga:
Rusksele eller New York?
– Ha, ha – var plats har ju sin charm. Men visst, det finns inget som New York! En sån puls och ett sånt utbud får man inte någon annanstans.
Hon talar lyriskt om den frihet hon kände under studietiden i USA. Det var också där hon obesvärat kunde röra sig ute med Daniel Collert. Kort efter att Victoria började plugga på Yale-universitetet strax norr om New York 1998, drog också Daniel till New York där han först studerade teater men senare sadlade om till historia. Han hyr fortfarande en mindre våning på Manhattan.
När Victoria nu talar om frihet menar hon just att slippa vara observerad hela tiden.
– Det var en sorts frihet att kunna gå ut och inte alltid vara påpassad. Så var det i New York och det var skönt på ett sätt.
Å andra sidan påpekar hon:
– Det är väl egentligen inte heller en så stor belastning, här hemma är man ju förberedd på att folk alltid känner igen en. Och jag uppskattar att människor ger ett leende och säger hej.
Om det överraskande tillkännagivandet av romansen med Daniel Collert säger hon:
– Det var ingen speciell anledning till att jag berättade offentligt just nu.
Någon frågar:
Du blev inte skraj för hur Daniel skulle reagera på alla stora rubriker och löpsedlar?
– Jag har faktiskt inte pratat med honom om det... jag är ju här uppe och mobiltelefonerna fungerar ju lite dåligt....
Hon skrattar igen. Så rätar hon ut frågetecknen kring eventuella förlovnings- och kärleksringar:
– Men det där är ju helt otroligt! Och inte sant!
– Här, säger hon och visar händerna, här är en ring jag har fått av pappa, och honom är jag knappast förlovad med. Och här på högra handen har jag en ring som jag fått av mina belgiska kusiner och en ring jag köpt själv.
– Armbandet har jag fått av landshövdingen (Georg Andersson). Det är samiskt konsthantverk, titta så vackert, läder och silvertrådar.
Kronprinsessan ger också klart besked om var hon ska bo framöver.
Som kronprins Hakon i Norge? En våning med sambon på stan?
– Nej, nej. Jag ska bo på Drottningholms slott. Själv. Nä, förresten jag ska bo ihop med en som rimmar på sambo. Jambo, han är familjens labrador. Jag trivs väldigt bra på Drottningholm.
Victoria låter från hjärtat uppriktig när hon säger att de officiella plikterna här hemma känns roliga.
– Ja, det är verkligen jättekul att vara hemma i Sverige igen. Nu får jag chansen att resa runt. Att lära känna sitt eget land är aldrig fel. Bara under den här rundresan har jag fått ett bra smörgåsbord av allt som bjuds här uppe.
Tråkigast och roligast i jobbet?
– Att alltid behöva vara under tidspress när man är ute så här tycker jag är synd. Man hinner inte ta till sig allt och hinner inte ge något tillbaka till alla som är så vänliga.
– Det roligaste är nog variationen i allt jag får se. Och att få möta så mycket glädje, så mycket energi.
När hon så smått ska bryta upp och börjar spana efter sin gröna Fjällrävenjacka säger hon apropå jämförelsen Rusksele–New York:
– Jag skulle inte klara av att bo i en storstad.
– Jag tillhör dom som behöver naturen.

 

[Yennie]

April 2000

”Ensam med Bill Clinton? Vill man det...”

Prinsessan Victoria ger stor intervju i Washington
Victoria har hittat en ny hobby under sin tid i USA – att blåsa glas. Pappa kung Carl XVI Gustaf har fått dotterns sneda alster i en för tidig födelsedagspresent.

WASHINGTON. Först var det målarprinsen – nu har vi fått glasprinsessan.
– Förut målade jag akvarell, sedan började jag måla på glas hemma och tyckte det var jätteroligt. Nu har jag prövat att blåsa glas, det är min nya hobby, berättar Victoria.
Pappa kungen har fått glas som hon blåst – i en för tidig födelsedagspresent.
Hon är i Washington för invigningen av Vikingautställningen på Natural history museum tillsammans med prins Joachim av Danmark, kung Harald och drottning Sonja av Norge och presidenterna Grimsson från Island och Halonen från Finland.
– Det är en väldigt imponerande utställning, framför allt att de har fått ihop så många föremål från så många håll, säger kronprinsessan Victoria.
Vi träffas senare i svenska ambassadören Rolf Ekéus residens.
Känner hon sig själv som en viking?
– Nja, jag är stolt över rötterna men kanske inte över allt vad vikingarna hade för sig, plundrandet och rövandet. Men det är en fascinerande tid och folk. Jag är väldigt intresserad av historia.

Imponeras av vikingarnas mod
– Framför allt imponeras jag av vikingarnas mod. Att ge sig ut på så långa resor i öppna båtar utan att riktigt veta vart de skulle.
I dag avrundas Washingtonbesöket med en lunch på Vita huset tillsammans med Bill och Hillary Clinton.
På frågan vad hon skulle säga om hon fick chansen att vara ensam med presidenten i fem minuter svarar hon med glimten i ögat och ett hjärtligt skratt:
– Vill man det?
I maj slutar kurserna på Yale-universitetet och efter två år är Victorias USA-tid över.
– Det blir ingen examen eftersom jag läst enstaka kurser, vilket passat mig bra. Det har varit jättekul. I juni ska jag vara i FN och sedan blir det Öland. Jag skulle aldrig kunna vara utan en svensk sommar.
Vad kronprinsessan Victoria ska göra i FN i New York i sommar är inte riktigt klart ännu.
– Det är så mycket som är intressant. Det beror på vad som är möjligt, jag vill inte komma som en belastning. Det blir sannolikt inte på svenska delegationen eftersom jag var där en tid för två år sedan.
Vissa önskemål finns dock.
– Rent personligt är jag intresserad av Mellanöstern.
Vad som händer efter sommaren är heller inte klart än. Det blir i alla fall ingen förlängning av USA-vistelsen.

”Det finns så mycket saker jag vill göra”
– Jag skulle ju ha åkt hem redan till jul, men jag hade en sådan tur med lärare den här terminen att jag inte ville missa chansen. Men nu ska jag definitivt hem. Det är dags.
– Vad som väntar? Ja, det beror väl på vad som bjuds, säger kronprinsessan Victoria och tillägger glatt:
– Så passa på...
– Vi håller på att diskutera hösten just nu, det blir kanske fortsatta studier, en del offentliga uppdrag.
– Det finns så mycket olika saker som jag vill göra.
På söndag är det valborgsmässoafton och pappa kungens födelsedag. När det nämns undrar kronprinsessan först förskräckt vilken dag det är men säger sedan att hon ska ringa hem och gratulera. Men att hon gav honom presenter när hon var hemma i Sverige nyligen i samband med det franska statsbesöket. Presenter som kungen redan öppnat.
Vad fick han?
Kronprinsessan vrider sig besvärat i sin eleganta gräddgula sidendräkt med en glittrande bård längs fållen och börjar fnittra.
– Jag förstod att frågan skulle komma. Nu skäms jag jättemycket. Men ni kommer inte att få se det så jag kan väl berätta. Det är så att jag..., börjar prinsessan Victoria och vrider sig av skratt. Jo, jag har börjat med en ny hobby kan man säga, glasblåsning.
– Så det blev några sneda saker till pappa.
Kronprinsessan Victoria avslöjar att hon varje fredag, när det är uppehåll i undervisningen, åker till stadsdelen Brooklyn i New York och blåser glas.
– Jag ville göra något kreativt på fredagar, förut målade jag akvarell, sedan började jag måla på glas hemma och tyckte det var jätteroligt. Så följde jag med några vänner som skulle köpa en tavla av svenske konstnären Hans Frode och där fick jag pröva att blåsa glas.
Det gav mersmak.

”Pepparkakor har aldrig smakat så gott”
– Det är jätteroligt. Men svårt. Jag har i alla fall lyckats göra ett glas, men det är tungt som bara den. Det blir nog inget för Kosta Boda och Orrefors än...
Intresset för konsthantverk är stort och kronprinsessan berättar fascinerat om små skulpturer i valrossben hon sett på Vikingautställningen och om det fantastiska schackspelet.
– De är så otroligt detaljerade. Alla är små personligheter. Det finns en krigare som står och biter i sin sköld med ögonen klotrunda av skräck.
Vad kommer kronprinsessan att sakna när hon kommer hem till Sverige igen?
– Det som har varit speciellt för mig är friheten. Bara en sådan sak som att köra bil. I Stockholm har jag alltid varit ängslig för att jag vet att folk tittar. Här har det varit mer avslappnat och då blir det roligt att göra små saker som att köra bil, gå och titta i affärer. Kunna göra saker utan att någon kollar in en. Det är betydligt friare här.
Har synen på Sverige förändrats under åren som utlandssvensk?
– Man blir väldigt svensk. Pepparkakor har aldrig smakat så gott! Det blir väldigt viktigt med svenska traditioner. Jag fick faktiskt ett brev från familjen jag bodde hos när jag var i Frankrike ett halvår och de berättade att de fortsatt att äta pepparkakor och dricka glögg.
– Surströmming? Jag har faktiskt aldrig smakat. Men det kommer väl. Jag gillar det säkert, jag brukar tycka om lite konstiga saker.

 

[Josefine]

www.aftonbladet.se

"Ibland är det som att gå i fotboja"

Victoria bevakas ständigt - av livvakterna och pressen
Hon representerar glatt vid invigningar, kungabröllop och slottsbaler.
Men bakom kulisserna pågår ett helt annat spel.
- Jag vet tillfällen då hon har beskrivit sitt liv som om det är att gå i fotboja, säger en vän.
Det är invigning av Skärgårdsmässan vid Galärvarvet i Stockholm.
Hedersgäst är kronprinsessan Victoria, klädd i elegant byxdress och med ett glatt leende på läpparna. Det är varmt, nästan 30 grader. Då och då kommer en fläktande vindpust från vattnet vid Vasavarvet. Flera hundra människor trotsar värmen för att titta på Victoria där hon står mitt i folkhavet.
Det är högtidligt, folkligt och lite festligt.
Efter invigningstalen börjar rundturen. Livvakterna i mörka solglasögon banar väg för kronprinsessan och hennes följe. Victoria strosar omkring bland stånden. Hon frågar, pekar och skrattar.
Victoria är van, ett riktigt proffs. Hon har gjort liknande turer hundratals gånger.
Några meter bakom står Elisabeth Tarras-Wahlberg, hovets presschef och tillika Victorias mentor. Hon finns ständigt i närheten och är alltid redo att rycka ut. Att hålla ett vakande öga på pressen är en av uppgifterna.
- Stå inte där och tjuvlyssna. Victoria kommer inte att svara på några som helst frågor i dag, säger hon till en av reportrarna.
Hon låter som en skolfröken, men förklarar lite senare att det kan bli väldigt påfrestande för Victoria om det ställs frågor under rundturen. Journalisterna nickar förstående.
Tidigare under veckan har Victoria närvarat vid utdelningen av Polarpriset, invigt en ny terminal på Arlanda, deltagit i invigningen av utställningen "Drottning Kristina" på Postmuseum och besökt Psykoterapimässan. Under morgondagen står invigningen av Stockholms 750-årsjubileum och en barnmusikal på Stadsteatern på programmet. Pust!
Victorias schema är fullspäckat. De senaste åren har hennes officiella uppdrag blivit allt fler. Hela hennes liv kretsar nu kring att skolas in i rollen som vår blivande drottning och statschef.

Livvakter - dygnet runt
Under arbetsdagarna lämnar Victoria hemmet på Drottningholm vid niotiden på morgonen. Hon körs av hovets chaufförer och är eskorterad av två livvakter från Säpos personskyddsavdelning.
Livvakterna följer Victoria dygnet runt, vart hon än går:
- Jag vet tillfällen då hon har beskrivit sitt liv som att det är som att gå i fotboja. Hon har alltid ögonen på sig. Är det inte från vanliga människor så är det av säkerhetsfolk eller personal, säger en vän till Aftonbladet.
Victoria har ett eget kontor på slottet, precis som kungen och drottningen. Hon ägnar mycket tid vid skrivbordet där hon förbereder sig för sina uppdrag. Kronprinsessan har en sekreterare till sitt förfogande. Och så Elisabeth Tarras-Wahlberg så klart.
Sin första lektion i "drottningskolan" tog Victoria 1997 när hon medverkade vid riksmötets öppnande den 16 september. Under hösten pryade hon i riksdagen, på regeringskansliet och vid den svenska EU-delegationen i Bryssel. Victoria gjorde också ett besök i FN-skrapan och hos generalsekreteraren Kofi Annan.

Flyttar utomlands
Året därpå praktiserade hon på den svenska ambassaden i Washington innan det blev mer praktik på den svenska FN-delegationen i New York. Förra året följde Victoria departementens arbete. I år har hon praktiserat på Sida och besökt bland annat länderna kring Victoriasjön i Afrika I september inleds studier vid de svenska exportråden i Berlin och Paris.

Personlig kris
Det innebär att Victoria kommer bosätta sig utomlands igen. Under två år levde hon i USA där hon studerade vid Yale university. Det blev kurser i bland annat statsvetenskap, konst, psykologi och historia.
Det var också då Victoria gick igenom en personlig kris. Hon hade drabbats av ätstörningar hemma i Sverige och nu kom ångesten krypande.
- Under det första året mådde jag inte så där jättebra, så jag kunde inte ta till mig allt jag skulle lärt mig, berättade hon.
I dag är hon frisk från sin sjukdom, men naturligtvis är pressen fortfarande stor på henne. Den offentliga rollen kan vara mycket påfrestande.
- Det finns självklart dagar då jag inte vill att någon ska känna igen mig, då jag bara vill gå och dra något gammalt över mig, berättade Victoria i höstas.
Vännerna känner väl till problemet:
- Hon vet att hon alltid kommer att vara känd. Vid officiella uppdrag har hon inte några problem. Man vänjer sig. Men den privata biten med paparazzifotografer och så är ju inte så kul.
Att prata med pressen är annars en dödssynd i vänkretsen och något som gör att man blir föraktad av de övriga kompisarna.
Ingen av Victorias vänner som Aftonbladet har pratat med vill bli citerade med namn.
Victoria är också noga med att hålla närgångna journalister på avstånd. Under en intervju nyligen spände Victoria ögonen i en av reportrarna och konstaterade lite bitskt:
- Jaha, nu börjar det tredje världskriget.
När reportern harklade sig och ville ställa en fråga om hennes nya pojkvän, svarade Victoria:
- Du brukar väl bara ha en fråga, eller hur?
Victoria har inga problem att det skrivs om henne i pressen, inte ens i skvallertidningarna.
Såvida det som skrivs är sant.
När Svensk Damtidning påstod att hon och lillasyster Madeleine tränade på en boxningsklubb blev Victoria irriterad:
- Sånt gör att hon har svårt att lita på journalister, säger en vän.

Populärast i familjen
Victoria följer själv vad som skrivs om henne i pressen. Och ibland har hon faktiskt ganska kul åt de osannolika historierna. Både hon och kompisen Caroline Kreuger har sparat klipp om sig själva i speciella pärmar.
Enligt en opinionsundersökning som gjordes i slutet av juni är kronprinsessan Victoria populärast i kungafamiljen.
När hon så småningom blir drottning är det första gången på 300 år som Sverige får en kvinnlig statschef. Själv vill helst Victoria just nu inte tänka på dagen då hon blir drottning:
- Jag känner också att den dagen innebär stor sorg, en vetskap om att något har hänt min pappa och att han inte kommer att vara med då. Då är det inte lika roligt att tänka på den dagen, berättade Victoria nyligen i en intervju.

 

[Lena]

I´ve problems to translate this "Under en intervju nyligen spände Victoria ögonen i en av reportrarna och konstaterade lite bitskt:
- Jaha, nu börjar det tredje världskriget.
När reportern harklade sig och ville ställa en fråga om hennes nya pojkvän, svarade Victoria:
- Du brukar väl bara ha en fråga, eller hur? " part, maybe someone can help me?! :flower:

 

[Josefine]

Victoria: Mina vänner svek

Kronprinsessan i tv-intervju om syskonen, ätstörningarna, festandet – och kärleken
Kronprinsessans vänner svek henne.
I en öppenhjärtig intervju berättar Victoria om sitt livs svåraste stunder.
- Jag har fått mina smällar och har blivit väldigt misstänksam, säger hon.
Under sommaren fyllde kronprinsessan Victoria 25 år. För TV4:s Bengt Magnusson berättar hon nu om sitt liv och rollen som blivande statschef.
Victoria säger att barndomen var hennes lyckligaste tid. Att hennes föräldrar inte fanns hemma så ofta har inte bekymrat henne.
- Jag hade väldigt fina barnflickor som jag kände stor trygghet hos. Saknaden var större för mina syskon. Madeleine hade det jättejobbigt med att mamma och pappa var borta så mycket. Det var oerhört tufft för henne och det var många floder som flöt.

Värnar privatlivet
Rollen som storasyster var viktig för Victoria.
- Ofta tog barnflickorna hand om Madeleine och jag om Carl Philip, berättar hon.
Privatlivet är det som kronprinsessan värnar mest om. Kärleksaffären med Daniel Westling tycker Victoria inte angår någon.
Men är det inte legitimt för svenska folket att få veta hur det blir och vem som blir?
- Ja, när det blir. När det inte är bestämt än så är det ganska privat. När jag har bestämt mig ska svenska folket självklart få veta. Det är en stor och viktig fråga för alla. Hoppas jag.
Det är sällan kronprinsessan rör sig ute på nattklubbarna i Stockholm.
Partaja, är det svårare för Victoria och hennes syskon?
- Självklart. Det är mycket känsligare. Är jag ute en gång så står det i media att jag har varit ute tio gånger. Har jag extra roligt så står det att jag är stupfull och står på ett bord.

"För höga krav"
Victoria drabbades av ätstörningar 1998 och flyttade till USA. En viktig tid i hennes liv.
- Innan jag åkte hade allt gått i ett accelererande tempo. Jag ställde för höga krav på mig själv och kände att jag inte räckte till. I USA fick jag professionell hjälp och lärde känna mig själv.
Victoria berättar också om svårigheterna att veta vilka som är hennes riktiga vänner.
- Hur gör man? Det är alltid lika svårt. Jag har väldigt fina vänner, men jag har fått mina smällar.
Du har blivit sviken?
- Ja, som de flesta människor. Det gör jätteont och man blir väldigt misstänksam mot folk. Tyvärr, men det är ett sätt att försvara sig.

 

[Josefine]

Originally posted by Lena@Oct 29th, 2003 - 6:10 pm
I´ve problems to translate this "Under en intervju nyligen spände Victoria ögonen i en av reportrarna och konstaterade lite bitskt:
- Jaha, nu börjar det tredje världskriget.
När reportern harklade sig och ville ställa en fråga om hennes nya pojkvän, svarade Victoria:
- Du brukar väl bara ha en fråga, eller hur? " part, maybe someone can help me?! :flower:

something like this

During a resent interview Victoria focuses her eyes on one of the reporters and stated a bit harsh
- Now the third world war will begin
When the reporter trued to ask a question about her new boyfriend, Victoria answered
- You usually only have one question don't you

 

[Lena]

Thanks a lot, Josefine. That´s nice :flower: But I fear I still don´t understand what Victoria meant...I´ve now (after the translation) noticed that I had less problems with the swedish, but more with the meaning of the "third world war"-part...so I´ve thought it´s because of my bad swedish...that it´s more a colloquial thing/that just Swedes know what is meant. I don´t know what she´s refering to!? BTW a biting Victoria, I´m really suprised!

 

[Josefine]

I think that she means that the reporter is about to start a bit of a fight with very private questions that she do not want to answer to

 

[Lena]

Aaaaaahhhh, yes of course, she JUST can mean that. Thanks again, Josefine!

 

[Lena]

From aftonbladet.se

"Visst får ni säga du till mig"

Kronprinsessan Victoria.
Det går bra att säga "du" till kronprinsessan Victoria.
Det säger hon själv i en intervju med Dagens Industris helgbilaga Weekend.
Dagens Industris reporter Henrik Huldschiner gjorde sällskap med kronprinsessan på tåget mellan Washington och New York och fick ett längre samtal. Efter intervjun och en "bättre lunch" somnade Victoria.
Men innan dess hann hon med att säga en hel del.

Reste tillsammans
Bland annat att hon bara kan tänka sig att abdikera om svenska folket inte vill att hon ska utföra det jobb hon fötts till.
Victoria reste mycket med utrikesminister Anna Lindh och hennes död tog Victoria mycket hårt.
- Jag tror det tar lång tid innan vi får fram en politiker som Anna Lindh.
Hon har alltid varit medveten om de hot offentliga personer tvingas leva under.

Antecknar febrilt
- Det är inget nytt för mig. Däremot tror jag att svenska folket blev medvetet om att klimatet i Sverige ändrats.
Victoria möter hela tiden företagare, föreläsare och antecknar febrilt hela tiden.
- På grund av dyslexin är det svårt för mig att bara lyssna, jag måste ta egna anteckningar för att det ska fastna i minnet. Jag sparar anteckningarna för att kunna gå tillbaka till dem om jag ska göra ett återbesök eller ett besök där liknande saker ska behandlas.

 

[Lena]

I was in hurry this morning, so I didn´t see, that there is even more in dagens nyheter:



"Jag har ju tvivlat
på mig själv"
2003-11-21

Henrik Huldschiner

Washington - New York
26-åriga Victoria Ingrid Alice Desirée Bernadotte ligger i hårdträning för att någon gång i framtiden axla rollen som Sveriges nästa regent.
I en exklusiv intervju med DI Weekend framkommer bilden av en engagerad och plikttrogen kronprinsessa som är EU- och EMU-positiv, har design och bioteknik som favoritbranscher samt är emot könskvotering.
"Personligen skulle jag vilja få ett jobb på grund av min kompetens", säger Victoria, trots att hon själv ärvt sin titel.

Först av allt - är det okej om jag titulerar kronprinsessan du?
"Det är ingen fara, det går bra."

Vilka är de största fördelarna med att vara kronprinsessa?
"Dels är det en väldig förmån att få träffa intressanta personer och få vara med och se väldigt mycket. Sedan har man en roll med stor möjlighet att ta upp och belysa olika förhållanden. Med det kommer givetvis också ett stort ansvar."

Och de största nackdelarna?
"Det finns egentligen inget privatliv. Man är kronprinsessa 24 timmar om dygnet. Det är största baksidan."

Om du inte varit kronprinsessa, vilket jobb hade du velat ha då?
"Det område som jag studerat denna vecka i Wash-ington, internationell konfliktlösning, är ett område jag gärna hade jobbat med. Gärna för en internationell organisation som exempelvis FN. Sedan är jag ju väldigt intresserad av miljö, kultur och natur, men något specifikt yrke har jag aldrig funderat över."

Har du någon gång känt att "nä, nu får det vara nog, jag vill inte vara kronprinsessa längre"?
"Nej, det ser jag inte som ett alternativt för mig. Men jag har ju tvivlat på mig själv. Jag hade en period i mitt liv när jag mådde väldigt dåligt och kände att jag inte kunde leva upp till de hårda krav som jag ställde på mig själv."

Finns det något som skulle kunna få dig att överväga att abdikera?
"Om det är så att svenska folket inte vill att jag ska uppfylla min uppgift, då ska jag självfallet inte göra det. Det är det enda."

En allt tuffare pressbevakning av ditt privatliv är inget som kan få dig att backa ur?
"Nej, jag är tuffare än så." (Skratt.)

I dagarna har ni inlett en första rättsprocess mot flera tyska skvallertidningar. Vad hoppas du att det ska leda till?
"Jag ser det som en markering. Jag vill belysa problemet med tidningar som skriver fullständiga lögner vecka efter vecka."

De svenska tidningar som bevakar ditt privatliv framstår som snälla i jämförelse...
"Snälla är de inte! Stämningen inom skvallerpressen, dit jag numera även räknar kvällstidningarna, har definitivt hårdnat."

Vad hoppas du att kunna åstadkomma som regent för Sverige?
"Jag vill använda min situation till att förbättra saker och ting och att vara en positiv symbol för Sverige."

Och för svenskt näringsliv?
"Jag vill hjälpa till att föra fram svenska företags namn och produkter i de internationella sammanhang där jag är med. Att göra reklam för dem, helt enkelt. För att kunna göra det på bästa sätt måste jag fördjupa mina kunskaper om företagen, det är en viktig del av min utbildning."

I våras besökte du en rad klassiska svenska exportföretag som ABB, Astra Zeneca och Ericsson (programmet var ihopsatt av Investor). Vad är nästa del i näringslivsutbildningen?
"Småföretagen. Vi är i kontakt med dem och vi har diskuterat det lite löst, men när det blir är ännu inte fastslaget. Småföretagen är mycket viktiga för Sverige och viktiga att lyfta fram."
(Elisabeth Tarras-Wahlberg, som sitter tillsammans med ambassadör Jan Eliasson i stolssätena bredvid oss, upplyser här om att diskussionerna förs specifikt med Gunvor Engström, VD för småföretagarorganisationen Företagarna, samt lantbruksorganisationen LRF.)

Är det någon speciell bransch som du vurmar för?
"Sverige är ju väldigt duktigt på design, ett område som jag också är intresserad av personligen. En annan spännande bransch är bioteknik, en nisch där Sverige ligger i framkant och som man kan känna stolthet över som svensk."

Vad är din syn på de företagsskandaler vi sett i USA och nu även i Sverige?
"Skandaler är alltid oerhört tråkigt."

Har du följt med i det som skrivits om exempelvis Skandia?
"Självklart, det är jättetråkigt. Jag hoppas att arbetet med att återskapa förtroendet lyckas och att man så snart som möjligt slipper se företaget förknippat med de rubriker vi ser nu."

Vad tror du krävs för att vi ska få en jämnare fördelning av kvinnor och män i ledande positioner i näringslivet?
"Utgångspunkten måste vara att det är en självklarhet att kvinnor är lika kapabla som män. Sedan är det ju så att erfarenhet och tidigare jobb är avgörande för vem som ska få ett chefsjobb."

Hur ser du på könskvotering?
"En känslig fråga. Jag vet inte om det är det som krävs, men personligen skulle jag vilja få ett jobb på grund av min kompetens."

Du har ju själv fått ditt jobb genom arv och inte lämplighet eller kompetens. Känns inte det otidsenligt?
"Jag har en position som är väldigt svår att bara hoppa in i. Det behövs nästan ett helt liv för att axla rollen."

Vad är ditt argument för att vi ska ha kvar monarkin?
"Att kungahuset har en viktig roll att fylla som opolitisk symbol för Sverige."

Har du några kvinnliga förebilder?
"En person jag beundrar mycket är drottning Ingrid av Danmark (avliden faster till kungen). Hon var otroligt klok och hade en väldigt bra syn på saker och ting."

Vem vänder du dig till när du behöver råd?
"Det beror på vilket område det rör. Tack och lov har jag lärt känna många personer som har olika kunskaper, så jag hoppas att jag ska kunna lyfta rätt lur."

I våras träffade du flera av svenskt näringslivs tungviktare, som Marcus Wallenberg, Stefan Persson och Carl-Henric Svanberg. Har du någon kontakt med dem i dag?
"Ja, vi ses vid diverse tillställningar. Det känns bra att jag alltid kan ta kontakt med dem om det skulle vara någonting."

Du är jämnårig med Cristina Stenbeck - ofta kallad näringslivets kronprinsessa. Känner du henne?
"Jag har träffat henne några gånger, men jag kan inte säga att jag känner henne."

Vore det inte bra att träffa och lära känna fler personer i din egen ålder? Säg att det tar 20-30 år innan du tar över tronen - då kanske alla dina rådgivare dött eller blivit senila?
(Elisabeth Tarras-Wahlberg, 53 år, och Jan Eliasson, 62 år, i sätena bredvid skrattar lyckligtvis när frågan ställs.)
"Jag omger mig med personer som jag trivs med och framför allt har den kunskap och erfarenhet som behövs. När dagens 20-åringar har lika mycket kunskap kan jag ringa till dem också. Jag riktar frågan till den som är mest lämpad att ta den."

Är det inte tråkigt att samtala med gamla gubbar hela tiden?
"Jag får ofta den frågan från mina kompisar. Men på något sätt har jag aldrig känt så för jag har alltid kunnat lära mig sig så mycket av att prata med de här personerna."

Jag har förstått att ni i kungafamiljen tog Anna Lindhs bortgång väldigt hårt?
"Jag hade förmånen att göra flera resor med Anna Lindh och hon var alltid väldigt gullig mot mig. Hennes död är en oerhörd förlust både för hennes familj och för Sverige. Hon hade en otrolig förmåga att lysa upp ett rum och lätta upp stämningen. Jag tror att det tar lång tid innan vi får fram en politiker som Anna Lindh."

Har mordet på Anna Lindh fått dig att tänka över din egen säkerhet?
"Som skyddsperson är risken för attentat eller andra hot något man alltid är medveten om. Det är inget nytt för mig. Däremot tror jag att svenska folket blev medvetet om att klimatet i Sverige ändrats."

Skulle du kunna gå och shoppa själv på NK?
"Nej, inte utan livvakter. De är alltid med."

Hur vill du sammanfatta den just avslutade studieveckan i Washington om konflikthantering?
"Mycket bra! Det har varit extremt lärorikt och ett mycket varierat och bra program."

Din mentor Elisabeth Tarras-Wahlberg ser ut att följa dig vart du än går.
"Det är en trygghet för mig att ha med mig Elisabeth på en sådan här resa. Hon har varit med mina föräldrar på liknande resor under lång tid, och det är skönt att ha henne som stöd när mina föräldrar inte är närvarande."

Du hade ett "privat möte" med presidentfrun Laura Bush över en kopp te i Vita huset. Vad pratar man om under sådana möten?
"Ja du. Man får möjlighet att prata vitt och brett om olika saker utan att det citeras någonstans."

Av de programpunkter som vi fick närvara vid såg du mest engagerad ut vid den rundabordsdiskussion du deltog i med åtta toppstudenter i din egen ålder.
"Ja, det var verkligen mycket bra. Det var mycket intressant att ta del av deras presentationer av olika konflikthärdar runt om i världen."

Får du inte komplex av att sitta ned med universitetets skarpaste hjärnor och diskutera deras specialämnen?
"Jo, superkomplex! Men det är bara att ta tjuren vid hornen och vara engagerad och visa att man är tacksam för att de ställer upp. Det gäller att inte vara rädd för att ställa frågor och be dem förklara när man inte hänger med."

Under diskussionerna uttryckte du en stark tro på EU. Jag har bland annat antecknat att du sa att "EU fyller ett viktigt syfte som stabilisator mellan länderna. Gör man affärer med varandra över gränserna så finns starka argument att inte starta konflikter".
"EU har självklart sina brister, men EU som koncept är väldigt viktigt. Många av de problem som finns i världen i dag måste man måste jobba med över gränserna, och EU är ett bra forum för det."

Du uttalade dig även positivt om EMU: "Att ha samma valuta underlättar handeln mellan länderna."
"Det finns mycket positivt med EMU, men även många ovissheter. Att lämna sin egen valuta och centralbank - som man är mycket fäst vid - är självfallet ett stort steg för ett land."

Och jag som trodde att ni i kungahuset inte skulle uttala er i politiska frågor?
"Det jag sa då skedde i en sluten krets och då tycker jag att jag kan testa mina personliga åsikter. Men allmänt gäller givetvis att jag hela tiden måste tänka mig väldigt noga för när det gäller vad jag kan och inte kan säga. Det är väldigt viktigt att vi i kungahuset är opolitiska. Så vi ska nog sluta prata politik nu."

Alla jag har pratat med här i Washington prisar dig för ditt engagemang och din begåvning. Ändå har jag läst om dina problem med dyslexi (läs- och skrivsvårigheter) - är det något du fortfarande lider av?
"Ja. Jag har framför allt problem med att plöja igenom stora textmaterial. Jag måste läsa om texten flera gånger och göra mina egna anteckningar för att det ska gå in ordentligt. Men man lär sig att hantera det. Det är bara att acceptera att det tar sin tid."

Du antecknar frenetiskt under seminarier och presentationer. Vad gör du med alla anteckningar?
"På grund av dyslexin är det svårt för mig att bara lyssna, jag måste ta egna anteckningar för att det ska fastna i minnet. Jag sparar också anteckningarna för att kunna gå tillbaka till dem om jag ska göra ett återbesök eller ett besök där liknande saker ska behandlas."

Är det inte svårt att alltid vara engagerad och intresserad?
"Nej. Min mamma brukar säga att det finns inget så tråkigt som att inte lyssna på någon. Det ligger väldigt mycket i det. Bara man ger sig tid så blir det intressant."
"Om dessa upptagna personer tar sig tid att träffa mig är det minsta jag kan göra att vara engagerad och försöka hänga med. Det ser jag som en skyldighet."

Ditt schema i Washington har varit fullspäckat, och från morgon till kväll står du i centrum och har blickarna på dig. Du måste vara helt slut på kvällarna?
"Visst är jag trött, men man vänjer sig. Den här veckan har faktiskt inte varit mer hektisk än någon annan. Och jag sover mycket i bilen mellan olika möten."

Och mycket riktigt: efter avslutad intervju och en bättre lunch somnar Sveriges kronprinsessa tungt och vaknar inte förrän tåget rullar in i New York.

 

[Lena]

This interview is very "Vickan-as we know her"-isn´t it? Nothing new, the same paroles as every time.
And no (answered) Daniel II-question (I bet King Christian would have been happy )

 

[Lena]

And to be honest...I disbelieve that she would do something with conflict-resolution as "Emma Svensson"...that is something, which she can just do, because of her position as crown princess (For the non-swedish-readers: I´m refering to the part, where she says, that she would do something with conflict-resolution, if she wouldn´t be crown princess)

 

[Dennism]

Yes, use Emma Svensson. However, I'm sure everybody in Sweden would recognize her anyway but that would work in other places.

"My translation: "Because of my dyslexia it is difficult for me just to listen, I have to make my own notes to keep it in (my) mind""

That's odd. I'll have to ask around about that.

 

[Lena]

Originally posted by Dennism@Nov 21st, 2003 - 9:47 am
Yes, use Emma Svensson. However, I'm sure everybody in Sweden would recognize her anyway but that would work in other places.

I meant it rather that way, that Victoria WOULDN`T be princess, and would be the girl of an "average Swede". I know, that such fictive questions are nonsense...but the reporter asked, what she would do, if she wouldn´t be crown princess (Yes, that could mean 2 things: She would be princess (the same way like her sister), or that she would be an ordinary girl-e.g Emma Svensson)

 

[Dennism]

Okay. I got it. Sure, she would probably love to be a regular woman. As "regular" as possible. It would be something different to try out. I'm sure every princess wants to be like Audrey Hepburn in "Roman Holiday"

 

[Josefine]

not really a Interview but a potrait of Victoria
I´ll try to translate it later it is from 2000 i think
www.aftonbladet.se

Kronprinsessan Victoria är snart tillbaka i Sverige. Om en vecka kommer hon till Borgholm, och den 14 juli firas hennes födelsedag med sedvanlig pompa och ståt. Sedan börjar hennes sommarlov. Men vad händer i höst? Hur har tiden i USA förändrat Victoria? Och ska hon gifta sig med Daniel Collert? Journalisten Åsa Mattson porträtterar Sveriges mest omtyckta kvinna.

Älskar, älskar inte...


När prinsessan Victoria fyllde ett år fick hon en badanka av pappa och en swimmingpool i plast av mamma. Som många andra små lyckliga flickor. När hon fyllde 21 hämtade brorsan Carl Philip med prins Bertils gamla blå porsche vid flyget, och sedan fick födelsedagsbarnet köra fyrspann sista biten fram till Solliden.
- Det var gamla jägarkärran, hur härligt som helst. Jättekul och jag blev jätteglad. Hoppade i och fick köra, hur dåligt som helst. Jag hade glömt allting, berättade Victoria då, på det där sorglösa glättiga, men också lätt självironiska sättet, som om ingenting egentligen spelade roll för att solen lyser, det är högsommar och livet ändå är bra härligt.
Det är den ena bilden av Victoria. Fortfarande en liten lycklig flicka som hoppar jämfota av glädje över alla snälla människor, alla vackra saker, alla spännande platser och alla intressanta ämnen som berikar tillvaron.
Hon meddelar apropå de senaste studierna på universitet Yale utanför New York att hon ”hade en ny kurs i geologi där man tog lite från både biologi, geografi, kemi och allt från Big Bang till jordplattornas rörelser, ozonskikt och sådant”. Till och med Big Bang blir till en grön och läckert tårtbit när Victoria är på det humöret. Det är lättsamt, ljust, motståndslöst och inte alls besvärligt. Läser man om henne genom åren är det mycket ”jättehärligt”, hon älskar spontaniteten och öppenheten bland amerikanerna, hon älskar semestrarna med familjen vid Franska rivieran, men hon längtar också efter små enkla saker härhemma, som hjortronsylt, leverpastej och knäckebröd.
Man har en alldeles bestämd känsla av att vad hon än kommer att få i present på sin 23:e födelsedag kommer hon säkert att bli väldigt glad och vara frikostig med kramarna. Det är kanske inte så konstigt att många faller i farstun för en sån prinsessa. Trots Serafimerorden, galamiddagar och statsbesök verkar hon nästan helt i avsaknad av så kallad ”stiff upper lip”.
Victoria säger själv att humor är en egenskap hon sätter väldigt högt bland dem hon umgås med, och även när hon fått frågan om den viktigaste egenskapen hos en pojkvän har hon upprepade gånger svarat: humor. Man tror henne gärna. Ingen som sett henne skratta så att hon höll på att trilla av stolen när geniale Robert Gustafsson spelade det tafatta kommunalrådet som tappade alla papper inför kungen på hans 50-årsdag, kan betvivla att hon har den rätta känslan.
Hennes eget svar på frågan om hon hade fått träffa president Clinton i enrum är också en klockren femetta.
- Vill man det?
Och minns när vi hörde kronprinsessan ta i från tårna, rödrosig och upprymd, i samband med att hon tog studenten från Enskilda gymnasiet i Stockholm 1996. Då var det långt ifrån drottning Silvias diskreta elegans. Den studentsången påminde snarare om ett vrålande hämningslöst glädjetjut till livet av rent valhallska kvaliteter. Det var alltså den första bilden av Victoria, en som skulle klä utmärkt i vårens färg: rosa. Så har vi den andra, som dök upp på Innocencebalen 1997 med armar magra som spindelben, gropar där kinderna suttit och en hals så smal att den knappt såg ut att kunna hålla upp huvudet med tiaran. En tunn, bräcklig, genomskinlig, försvagad Victoria.
Hon var inte heller den första kungligheten som drabbats. I England hade prinsessan Diana berättat om sina ätstörningar och mer än någonsin blev det tydligt att prinsessor och vanliga kvinnor kanske hade mer ihop än man tidigare trott. Ett sjukt skönhetsideal inte minst. Men anorexi handlar givetvis om mer komplexa sammanhang än det, och alla från Victoria själv, till vänner och familj, har varit försiktiga med att föra fram för specifika egna tolkningar av sjukdomens orsaker. Bland dem finns ändå pressen att hela tiden vara synlig, både ”live” och på bild. En av medarbetarna vid hovet har anonymt berättat hur oändligt obehagligt Victoria uppfattade det med klasarna av fotografer som hon visste satt med teleobjektiv och kunde trycka på avtryckaren så fort hon hostade, tappade servetten, fick ett skräp i ögat eller gjorde en lustig min. För att det blev en bra bild.
Man kan också spekulera i mer psykologiska förklaringar. Material för Shakespearepjäser finns i många familjer, och kanske även i den kungliga? Att vara en ung levnadsglad tjej och ha flera livvakter i hälarna har också sina sidor. Hur många pojkvänner klarar av att vara par med en kronprinsessa i de konstanta ljuskäglornas sken över huvudtaget?
Visst är det många som pekats ut som pojkvänner, att kopplas ihop med en den ene än den andre har varit enormt frustrerande.
- Jaså han, säger Victoria matt när ännu en ”fästman” hade pekats ut. Det är bara en kompis som promenerade 100 meter med mig.
Åren efter Victorias studentexamen deltog hon ändå med lust och glam i jetset-livet i Stockholm i samma kretsar som till exempel Svante Tegnér, som också är en av dem som pekades ut som pojkvän, och vars far har en stor vinimportfirma, David Rönnberg, son till reklamgurun Bo Rönnberg, ”Coci” Philipson, son till Aje Phipilson och Grete Philipson och Marcel Gaston.
Om en del av de glamourösa Bratpack-killarna går det åtskilliga vilda historier i Stockholm - som att de slängde ut en kille från sportbilen för att han bara hade 10 000 kronor på sitt konto, som att en av dem köpte en skjorta av en gäst för tusen spänn när det inte fanns något toalettpapper kvar på krogen, hur de betalat en tjej för att ta av sig kläderna på stamstället Bondi Café, och hur de kört med den svindyra motorbåten in i ett klubbhus på Djurgården.
Sant eller ej? Victoria fick en lätt aura av Monaco för ett litet tag, men någon Monacoplayboy skulle nog aldrig komma på fråga. Att överhuvudtaget kopplas ihop för mycket med röjigt partyliv kanske gick an på unge ”Tjabos” tid, men nu, med den hårdare pressbevakningen, ställs förmodligen större krav på imagen. Falska vänner är också ett ämne där kronprinsessan verkligen tar i när hon blir intervjuad och som hon verkar tydligt irriterad över:
- Det är alltid svårt att veta vilka som är ens verkliga vänner, och jag har gått på mina nitar, säger hon. Det finns personer som söker sig till en, inte för att de tycker om mig, utan för att de vill vara i min närhet. Men de blir ofta så ivriga att de gör bort sig själva. Jag skäms över dem och deras familjer.
- Det är en otroligt smärtsam känsla när man börjar misstänka att allt inte står rätt till. Men jag vill inte vara misstänksam.

 

[Josefine]

Tvivelaktiga vänner och bekanta har alltid funnits i Victorias närhet. Titeln kronprinsessa är som en magnet. När hon var barn var det oftast styrt från föräldrahåll, det vill säga det var föräldrar som försökte muta in sina barn i Victorias klass i Smedslättens skola i Bromma, som sa åt dem att försöka bli vän med henne, som klädde dem från topp till tå i dyra märkeskläder för att imponera. Både kungen och Silvia tycker oerhört illa om fenomenet, och man håller styvt på i familjen att ingen ska kunna fjäska sig in i vänkretsen. Victoria har på det sättet samma typ av problem som en popstjärna eller en tv-kändis: Hur avgör man vilka som verkligen bryr sig om mig som person, och vilka som mest bryr sig om min position?
Men Victoria har förstås goda väninnor också. Hon har hållit ihop med Antonia Ax.son Johnsons dotter Sofie Mörner, och under skoltiden nämns Caroline Kreuger, dotter till kungens framlidne vän Björn Kreuger och Silvias väninna Agneta. Hon har också umgåtts mycket med skolkamraten Martina Gahm och förra landslagstjejen i hoppning Andrea Brodin, dotter till kungaparets vänner Jeje och Putzi. Den som står henne närmast nu är antagligen Caroline Svedin som hon delat det stora vackra trähuset med, i Stamford, Connecticut utanför New York i USA.
- Vi står varandra oerhört nära, bekräftar Victoria. Vi har läst olika kurser och det kanske är bra annars hade det kanske blivit väl mycket.
Victoria har faktiskt tyckt synd om sina vänner, för att de också hamnar i medias fokus så fort de syns vid hennes sida, och periodvis har hon inte tyckt att det varit någon idé att visa sig med någon överhuvudtaget.
- Pappa har varnat mig, suckar Victoria. Han har varnat mig för mycket. Det är ganska vanligt att Victoria pratar om och hänvisar till sin pappa kungen. Deras relation är omvittnat god, och beskrivs som öppen och rak. De är lika, och bråkar sällan.
Victoria har en något mer komplicerad relation med mamma Silvia, men det brukar å andra sidan döttrar och mammor ha. Enligt personer med inblick kunde Victoria och Silvia bråka så att stickorna rök på Drottningholm för ett par år sedan.
- De har båda en järnvilja och samma brasilianska temperament, enligt samma källa. Så hur kunde denna levnadsglada rika prinsessa, som dessutom vågar bli förbannad, hamna i det här eländet med anorexin?
- Det har sina anledningar, sa Victoria i en radiointervju med Ulf Elving. Det är också på en så privat nivå. Om någon annan lyssnar på det här och inte det här som vi säger stämmer överens med dem så kanske de tolkar sina egna eller någon annans problem på helt fel sätt.
Det finns många varianter av anorexi och orsakerna kan vara flera, menar Victoria diplomatiskt
- Alla går väl igenom en svår period. För mig satt det härinne, säger hon nu och pekar mot bröstet.
- Det var en jättejobbig tid. Den här sortens sjukdom är jobbig inte bara för individen, utan speciellt för omgivningen. I dag mår jag bra, och jag har tänkt mycket på hur jag ska kunna hjälpa andra i den här situationen. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om det. När hovet gick ut i november 1997 och bekräftade Victorias anorexi ekade det förstås i all världens tidningar och tv.
- Vi tror att pressen på henne ska minska nu när alla vet vad det handlar om. Vi hoppas på medmänsklighet och att hon inte ska vara så mycket i fokus, sa hovets informationschef Elisabeth Tarras-Wahlberg, som nu också är utsedd till Victorias specialla mentor på halvtid.
Den tidigare planerade studiedestinationen Uppsala fick överleva utan prinsessan Victoria. Hon behövde få vara ordentligt i fred. Hon skulle få möjligheten att repa sig långt bortifrån hysterin på hemmaplan. Det blev studier först i Frankrike, och sedan i USA där hon tidigare varit på ridläger tre somrar utan att någon visste vem hon var. I New York och på Yaleuniversitetet har nu Victoria fått den temporära fristad hon så väl behöver. Och - inte minst - äntligen fått tid och möjlighet att vara tillsammans med sin sedan länge omtalade och mycket hemlige pojkvän Daniel Collert, som bott där sedan 1998 och bland annat studerat historia vid Columbiauniversitetet.
Denne Daniel Collert, 25, är styvson till bankdirektör Göran Collert på SE-banken som är bekant med kungafamiljen. Daniel har en egen ansenlig förmögenhet och hade för ett par år sedan mellannamnet Persson men det har ramlat bort. Victoria och han har känt varandra länge, och redan 1994 började ryktet gå om att de hade en kärlekshistoria. Så sent som förra sommaren förnekade visserligen Victoria att de var ett par:
- Han är inte min fästman men vi har en väldigt bra relation.
Första gången de två dök upp tillsammans vid ett officiellt sammanhang var i höstas. Goda vännerna Jon Spendrup, son till bryggarkungen Ulf, och Camilla Modin gifte sig då i svenskklingande Gustavus Adolphus Lutheran Church på Manhattan. Victoria och Daniel kom till bröllopet tillsammans och hade köpt en gemensam present från Orrefors.

 

[Josefine]

Under åren i USA har de relativt ostört kunnat ägna sig åt varandra. Nytagna bilder av Victoria och Daniel när de är på shoppingrunda i New York talar sitt eget språk. De strövar runt, hand i hand, uppenbart lyckliga och förälskade. Victoria pussar Daniel ömt på kinden, och han böjer sig fram och kysser henne tillbaka.
Hur deras planer ser ut för den närmaste framtiden vet bara de själva och den närmaste omgivningen, om ens den? Men en sak är säker: Victoria kommer hem till Sverige strax före sin födelsedag 14 juli, och ska efter sommaren flytta in till föräldrarna på Drottningholm så länge. Alla spekulationer om den omtalade fastigheten på Skeppsbron, som alla tror att kungen har köpt för Victorias räkning, avfärdas av hovet. Hon kan inte bo på Rosendals slott heller.
- Det är ett lustslott och för närvarande inte beboeligt, säger Elisabeth Tarras Wahlberg.
Annars tycker man ju att ett lustslott hade passat bra. Och ska den självständiga Victoria, som blivit van att reda sig själv under utlandsvistelsen, verkligen klara av att flytta in under samma tak som mamma och pappa? Visserligen ett väldigt stort tak, men ändå?
Efter en månads praktik i FN-högkvartetet i New York under halva juni och juli ska Victoria ha en lång sommarledighet med avstamp i födelsedagsfirandet på Öland, men efter det ska höstens schema för kronprinsessan läggas upp under diskussioner med familjen och Elisabeth Tarras- Wahlberg. Vad är lämpligt? Hur stort ansvarsområde?Hur snart? Vad orkar Victoria med? Vad vill hon?
- Jag är tacksam om jag kan göra ett bra jobb, göra väl ifrån mig och leva upp till människors förväntan. Sedan är det upp till svenska folket att avgöra om jag klarar av det eller inte. Jag hoppas att jag kan använda mitt inflytande till något bra, säger Victoria ödmjukt.
Hon säger till och med ”om folket vill ha mig” vilket nog är ganska betecknande för en kronprinsessa av modernt snitt. Man hörde nog inte den meningen trilla över salig Drottning Victoria av Englands läppar. Vad gäller den framtida inriktningen verkar hon inte riktigt ha bestämt sig än. Många som drabbats av anorexi hoppas kanske att Victoria ska ta sig an deras område, men det är många som slåss om hennes uppmärksamhet.
- Jag rådgår mycket med mamma och pappa, och något som pappa säger, som jag tycker är otroligt bra, är att man först ska utveckla sitt eget intresse så att man får en ordentlig bas att stå på, säger Victoria.
- Jag har självklart tänkt på det här mycket. Mamma har tagit sig an vissa områden där hon gör nytta, och jag tycker att det ska vara balans, så det kanske lämpar sig bättre om jag tar ett annat område.
Nu är Victoria snart hemma igen. Flaggorna kommer att vifta. Hurraropen eka. Telefonen kommer att ringa. Mejlen kommer att gå varm, om hon nu har skaffat någon. (Alldeles nyligen skrev hon fortfarande brev, och tyckte att nätet var ett ganska obegripligt universum). Men hur ska det gå med hennes vanlighets-drömmar? För dem har hon. Allt är tvärtom. Medan de flesta drömmer om att vara unika, drömmer prinsessor om att vara vanliga. Och Victoria har flera gånger sagt att hon drömmer om att vara en i mängden, som alla och envar, som en alldeles vanlig ung tjej. Gå ensam på stan, gå och fika, åka buss. Sånt har hon kunnat göra i USA.
- Jag tycker att det är underbart att kunna ta bilen här och bara köra omkring och ingen känner igen mig, göra alldeles vanliga saker som gå och handla eller gå in på en coffeshop och prata lite med servitrisen eller kassörskan, sa Victoria nyligen.
- Det är intressant att kunna få vara anonym.
Vi kan ju bjuda på hjortronen och pepparkakorna och hurraropen och den svenska sommaren, men just den biten blir kanske svår att ordna. Vi får sluta med att ge ordet till prinsessan Lilian:
- En alldeles vanlig person? Ja, men så säger vi alla ibland!

 

[Yennie]

very interesting article! t4p it Josefine!

 

[SpiffyBallerina]

Wow...I'm really American and SO cannot read any of this. Can anyone translate? (I tried to find an online translator, but most of them are just for English and Spanish.) I really want to know what she's saying! lol

 

[Dennism]

Well, I can work on a few of them sometime. You just have to keep one word in mind though; gist. But I'm getting better!

 

[Josefine]

I will try to translate some this comming week....

 

[Dennism]

Here is the first one. More are on the way. This is the one titled "Kronprinsessan berättar om sitt nya liv". Remember! Gist!


During her travels in Rusksele in Västerbotten, Crown Princess starts suddenly abotu her new life in Sweden. About the commotion about her relationship with boyfriend Daniel Collert, she laughts it off and says:

-No, we are not going to move into any apartment. I am going to live at Drottningholm. By myself.

Although she does get a live-in mate, Labrador Jambo.

After two days around the mountains and the Vindelälven(river), she has a meeting at an apartment hotel or apartment block in Rusksele. Coffee and crisp waffles. An informal mood. She wears a buttoned black cardigan, black trousers, and stable, dark green walking shoes or hiking boots.

Time for a question.

Rusksele or New York?

-This place has had its charm. But of course, there is nothing like New York. It has a range of things unlike any other place in the world.

She waxed lyrically on the freedoms she knew as a student in the USA. It was there where she was able to be involved unattached with Daniel Collert. Shortly after Victoria left to be a student at Yale, an university to the north of NYC, in 1998, Daniel came to New York to study theatre but he changed his mind and started to study history. He had an apartment in New York. When she speaks about freedoms she often refers to the escaping? and of the time of healing.(Something like that)

-It is the type of freedom that you get from not always being watched. So it was like that in New York and it was great in that manner.

On the other hand she says:

- It was rather not actually or either a great burden though but we have to prepare for the people and feel it all again.(sorry. I was stuck on that one) and I can value one and give a smile and say Hello.

About the suprising romance with Daniel Collert, she says:

- It was nothing special. We were just telling about it openly.

More questions:

You have not said if Daniel will have the jitters when he reacts to all of the headlines(Hmm. Foreshadowing)?

-I have not really chatted with him about that. (something like) I will call him up on the mobile if he is acting badly.(I don´t know. Something like that)

She laughs again. So she straightens up for a question about an engagement and a love-ring.

-That would be incredible. But it is just not true.

-Here, says she as she exposes her hands, is a ring from papa and I am hardly engaged to him!(ahh, such wit!) And here on the other hand is a ring I got from a Belgian cousin and a ring that I bought myself.

-This bracelet, I got from a county governor. This is Sami(Lappish) handiwork, beautiful looking, leather and silver threaded.

The Crown Princess speaks clearly about where she wants to reside in the future.(Something like that)

Like Haakon of Norway? Have a live-in partner in an apartment together?

- No, no. I want to live at Drottningholm Palace. By myself. No, incidentally. I live there with a reasonable live-in mate. Jambo, the family´s labrador. I am doing very fine at Drottningholm.

Victoria later on speaks from the heart when she says that some official duties she feels are great.

-It is great to be in Sweden again. But it is also great to travel about and learn about other countries as well. Only on such travels can I get a wide variety of all that is out there.

Your work is tedious and fun sometimes?

- It requires a lot of time and one might feel sorry for me. But one has a lot to get finished or catch up with and you can not just go back and be with your friends.

-The best is the variety of all that I can see and that few meet so much joy and so much energy.

When there is a little break, she brings out a comparison of the green Fjällrävenjacka, Rusksele and New York.

- I would not leave here and live in a big city.

- I belong among those who must have nature.

 

[Dennism]

People of LTR: Thanks for the translation, Dennis.

Dennis: You´re welcome. I must say it is hard to translate an interview in a language that one is just beginning to grasp.

 

[Chatleen]

Originally posted by Dennism@Jul 8th, 2004 - 10:27 pm
People of LTR: Thanks for the translation, Dennis.

Dennis: You´re welcome. I must say it is hard to translate an interview in a language that one is just beginning to grasp.

Thanks for making a new message, Dennis :flower: It brought this thread to my attention as well (guess I should do a bit more searching on my own )

 

[GrandDuchess]

TV4 interview with Victoria

Victorias dagliga slit blir tv-dokumentär

This article tells us that tv personality Linda Nyberg (with TV4) will air an interview with Victoria in her tv series that starts again later this fall. She also hopes that TV4 will give her the possibility to make a long documentary about Victoria, from the material she is collecting.

 

[Lena]

She also hopes that TV4 will give her the possibility to make a long documentary about Victoria, from the material she is collecting.

Isn´t that exactly that what you wanted, GrandDuchess

 

[GrandDuchess]

Isn´t that exactly that what you wanted, GrandDuchess

Yes, I do want this documentary. BUT, you know my dream - "The Week with the Royal Family" every Saturday at 20:00 PM on SVT ... A never-to-come-true dream...