Kronprinsessan Victoria tar emot representanter från skolföreningen på slottet.
Det var med glädje och förväntan vi en tisdagsmorgon i mars stod utanför slottet. Kronprinsessan Victoria hade bjudit in några representanter från föreningen för att få veta mer om våra skolprojekt i Tibet. Vi var klädda i våra finaste tibetanska kläder och några i kostym och slips dagen till ära. Vi traskade över den stora borggården och möttes av vakter som gjorde honnör och av hovets presstalesman Elisabeth Tarras – Wahlberg som välkomnade oss vid ingången. Vi satte oss i ett litet rum med ett stort ekbord i mitten och en jättelik kristallkrona i taket för att invänta kronprinsessan.
Det blev ett hjärtligt och mycket givande möte.
Soenam hälsade genom att ge kronprinsessan en fin silkeskhata från Potalapalatset i Lhasa. På den var det tryckt en önskan om ”lycka på morgonen, lycka på dagen och lycka på kvällen”. Kronprinsessan tyckte att den var mycket vacker och beundrade silket länge. Hon var glad att vi tog oss tid att komma till henne och berätta om vår verksamhet. Vi tyckte naturligtvis att det var vi som skulle vara glada över att hon tog sig tid att lyssna på oss.
Soenam berättade om sin bakgrund, från livet i Katsel, flykten till Indien, utbildningen i Danmark och Iran och hur hans motivation att hjälpa sitt folk i Tibet vuxit fram. Lobsang berättade om fadderverksamheten och att vi nu har 10.000 barn som går i de 84 skolor som hittills är byggda.
Kronprinsessan undrade hur hjälpen tas emot och Soenam berättade om hur det kunde se ut på landsbygdens skolor förr om det alls fanns några. Byborna ser sina barns utbildning som en oerhörd möjlighet att få ett bättre liv i framtiden och att kunna göra något bra för sitt land.
Kronprinsessan undrade hur länge man är fadder och Lobsang berättade att man är fadder så länge barnen går i skolan. En del barn läser vidare för högre studier och de har fortfarande sina faddrar som sponsrar dem. Det är många som läser vidare i Kina och Lhasa nu och kostnaderna för dem är större än fadderbidraget. Föreningen behöver därför extra bidrag för att klara av det åtagandet det innebär att utbilda dem. Lennart berättade om hantverksskolorna som gör det möjligt att lära sig traditionella tibetanska hantverk och som också gör det möjligt att få en yrkesutbildning för dem som inte är så intresserade av teoretiska studier.
Kronprinsessan undrade vad barnen känner inför framtiden och om de vill resa utomlands och studera. Lodru svarade att det är föreningens önskan att kunna utveckla studiemöjligheterna i Tibet så att ungdomarna kan läsa vidare där.
Vi berättade att föreningen har representanter på plats i Tibet som kontrollerar hur arbetet följs upp och att pengarna används på rätt sätt. Eftersom kronprinsessan är engagerad i HIV frågan och utbildning och informationsspridning kring denna problematik undrade hon över hur utvecklingen går i denna fråga.
Soenam uttryckte sin stora tacksamhet till det svenska folket som gör det möjligt att driva hela skol- och fadderprojektet ekonomiskt.
Kronprinsessan fick en bok om Tibet i present och besöket avslutades med en gruppbild.
Vi kände oss alla väldigt nöjda med besöket.
to whom she has a wonderful whimsical love and hate-relationship. Just remember what she said, when she has visited RFSU (this center for sexual issues-> fertility, prevention), and when he wanted a few words for Aftonbladet ("you´re her for consultation, or?") or when she said in a dominant way (but still tongue-in-cheek) "Daniel, be quiet" to him in Berlin. Wouldn´t this be an exciting couple...they would provide us with interesting news every day 
Linear Mode
